Leovegas är en av de största framgångssagorna vi har sett på den svenska casinomarknaden. Drygt fem år efter det att casinot slog upp portarna är det värderat till knappa 3.7 miljarder på stockholmsbörsen och det är en storfavorit bland spelarna.

En baksida till framgången är naturligtvis att mindre seriösa aktörer försöker ta rygg på styrkan i varumärket. Vi har sett det med Comeon där ett mindre bolag la upp en mer eller mindre identisk kopia av sajten och vi har sett det med Leovegas. När sagan om Leovegas var på sin topp dök helt plötsligt Leo Jackpot upp. Leo Jackpot har ingenting med Leovegas att göra. Man kan nästan gå så långt att säga att det är raka motsatsen till Leovegas.

Leo Casino finns inte längre och det är ingen större överraskning. Casinot grundades av Jo Arild Remme och var ett uppenbart försök till att göra en snabb hacka genom att rida på Leovegas framgångssaga. Att nämna grundaren av Leo Jackpot här är nödvändigt med tanke på vilken vinkel den här artikeln kommer att få.

Jo Arild Remme är nämligen en av Norges största bedragare någonsin. Rykten inom spelbranschen säger att han lyckats lura till sig närmare 100 miljoner kronor genom olika projekt inom spelbranschen. Det finns flera historier om hur han drev pokerrum som sedan stängde utan att spelarna fick tillbaka sina pengar. Ett av de mest kända fallen är när han lurade av Marc ”Myst” Karam närmare en miljon dollar. Det fallet kan ni läsa lite mer om här.

För Leo Jackpot var upplägget lite annorlunda. Det var lite mer sofistikerat om vi ska ge honom någon form av cred. Leo Jackpot gjorde sin marknadsföring via affiliatekanaler. En affiliate är en samarbetspartner som tjänar pengar genom att slussa spelare till spelsajter, sms-lån, försäkringar osv. Genom att få ge affiliates bra kontrakt kunde han få dem att slussa in rejält med spelare. Dessa spelare hamnade sedan i en annan databas som han själv kunde använda för att marknadsföra andra casinon där han själv hade affiliateavtal. I fallet med Leo Jackpot hamnade spelarnas pengar aldrig i fara, men det är ett klart brott mot reglerna kring databashantering som ställs på vällicensierade casinon. När vi lämnar våra uppgifter till ett casino vill vi inte att de ska hamna i fel händer. Den största delen av företag hanterar personuppgifter på ett väldigt bra sätt, men det finns naturligtvis odågor i alla branscher. Jo Arild Remme är ett typexempel på en sådan odåga inom spelbranschen.